att se sig själv med olika ögon

Trots att vikten inte rört sig märkbart sedan innan snubbleriet och benbrytartävlingen,
så känner jag mig förbannat mycket större nu än då.

Min syn på mig själv har sjunkit igen.
Tycker mig se att tjockismagen dallrat ut sig likt en hårdvispad chokladpudding med alldeles för mycket pulver i. ^^
Känner mig smidig som ett kylskåp, tung som en elefant,
självförtroendet har dippat som resan ner i ett bungyjumprep,
och jag har börjat "se" de där gamla problemområdena som för en stund bleknade allt tydligare igen.

Knäppt är det!
Det är fortfarande samma kropp, samma vikt...
(Självklart har jag säkerligen lagt på mig en centimeter eller två runt midjan,
allt annat vore helt obegripligt)
men ändå känner jag mig som på startstrecket 90,4 igen.
Som en valross

Det är sjukt vad bristen på motion och träning kan förstöra synen på sig själv!

Dags att börja jobba upp den där braiga tanken igen,
tid att börja tycka om sig själv igen.
Ta tag i välmåendet.
Smått börja träna för att få upp bra-känslan.
För min egen skull,
innan det här går för långt!

En Naannii återgår inom kort till nyttigare tider med motion.
Ett steg i taget, så mycket som foten väl orkar med...

Naannii tar upp jakten från superful till okejsnygg, på insidan hjärnan