När solen skiner lockar vägarna.Det blir depp i den här kvinnans kropp när hon ser och hör om folk som är ute och flajsar benen i det fria.
Människorna gör framsteg,
joggar längre och längre,
och det går lättare och lättare för dem.
uthålligheten ökar och snart går det av bara farten...
Det går framåt!
Och här sitter jag,
med en fotled svullen som om den käkat upp en fotboll,
ett ärr som kliar något förbaskat,
och en fot som blir ännu större och helt slut efter en helt vanlig dag på firman!
Det suger stor hårig pung att inte vara en av dom.
En av de duktiga,
En av dem som känner sig piggare och mer fit för varje joggingvända de tar!
Jag vill också svettas röven av mig i joggingskorna,
göra stjärtmärken i asfalten när jag äntligen nått målet och får vila,
känna hur benen bara börjar flyga över marken,
Bli bättre, orka mer!
JAG VILL OCKSÅ JOGGA!
Helt sjukt att längta efter något man hatade förut så fruktansvärt.
Som tortyr att gång på gång insé att "Nej du Naannii, du hade ditt lilla roliga när du drog en snubbelisnubbel och skadade foten i vintras,
Så joggingen får du allt lägga på hyllan i ett tag till...
Vaddå tråkigt!? du har bara missat halva längdskidsäsongen, och väntat hela vintern på att kunna jogga ute igen,
då kan du fasen vänta en månad, eller två, eller tre (eller hur lång tid det nu än kan ta)till!"
Det äter upp mig innifrån och ut!
Har aldrig varit så avundsjuk på joggande människor som nu!
Ge mig fläsk-skak och svettdroppar på överläppen!
Ge mig tjockis-Naannii i träningspjucksen på 10 kilometers vändan
JAG VILL!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar