Alla har vi väl mer än någon gång känt oss helt maktlösa?
Som om ingenting vi gör spelar in,
Som att det vore enklare att bara hålla tyst för att slippa konsekvenserna,
för att slippa allt som kommer "efter".
Hur jävligt man själv än mår, hur fel man än tycker att en annan person har,
Så kniper man ändå käft, låter sin egna åsikt vara osagd och instängd i själen.
låter den växa där och gnaga sönder en innifrån ända tills det brister BIG TIME!
Ibland kan det säkert vara bra att hålla käft också,
Det tror jag...
Men det är fanimig sällan.
Det fanns en tid då jag aldrig yttrade mig i onödan,
då jag aldrig lät min åsikt om saker komma ut i verkligheten.
Folk kunde sitta runt mig och diskutera både högt och lågt,
men jag höll käft även om jag hade en totalt annan syn på saken,
tänkte att så länge jag inte öppnade mig kunde jag inte heller bli "skadad".
Jag samlade på mig alla småsaker, proppade hjärnan full av dem ända tills det brast och allt kom ut på en gång,
och när hjärnan väl var tömd,
kunde jag börja samla på mig nya saker att förstöra mig själv med.
Det gick så långt att jag förstörde mig själv.
Jag blev osäker, tråkig, tyst...
Rädd för att prata i tid och otid,
Och allt oftare kom gråten som från ingenstans och kastade sig över mig.
Jag kunde börja gråta över ingenting.
Bryta ihop totalt utan att veta varför...
Och den gången jag var så långt ner på botten jag bara kunde komma,
så lovade jag mig att aldrig bli sån igen!
Alla människor har rätt att kunna tala högt, yttra sina åsikter och känslor,
utan att behöva ångra det så fort ljudvågorna av orden dött ut.
Man har rätt att vara ärlig, säga när man tycker att något är fel, påpeka saker,
Utan att bli straffad för det på ett eller annat vis.
För om man själv inte vågar stå för sig själv, vem ska då göra det?
Man kan inte gå och må dåligt själv för att omvärlden ska få hållas!
Inte hålla tyst för att någon annan ska slippa komma ner på jorden.
Man har rätt att vara egoistisk,
för hur ska folk runt omkring en kunna må bra om man själv inte gör det?
Ut med skiten för fan,
Våga visa sårbarhet,
stå upp för dig själv,
Ge tystnaden en rejäl spark på smalbenet,
våga vara du i både gott och ont!
För när allt kommer omkring är det ingen jävel som någonsin kommer tacka dig för att du höll tyst och förstörde dig själv ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar