Blev faktiskt en riktig hejjare ändå.
Tror jag ska börja skita i förväntningar, aldrig hoppas någonting om något, då kan man ju bara bli positivt överraskad?
Och det är ju bra, eller hur!?
Har återigen insett vilka som bryr sig om mig, PÅ RIKTIGT!
Som uppskattar min närvaro, som vill ha mig där, även om jag är glad eller ledsen, rolig eller tråkig, som accepterar mig, SOM DEN JAG ÄR!
Det är dom människorna, de där människorna, som man borde vara rädd om, inte skjuta ifrån sig. Dem som finns där, oavsett vad, som jag borde ha lagt ner hela min energi på, istället för att låta andra hålla mig nere.
Det finns folk som säger sig sakna "den gamla Naannii", men vad ingen av dem vet, är den gamla Naannii är precis här! Anledningen till att de inte vet, är att ingen ens har försökt inse det. Ingen av dem har ansträngt sig för att ta reda på det, och jag ska inte säga att jag inte har brytt mig om det, för då ljuger jag.
Jag har brytt mig som fan, för ingenting.
Vänner som inte är några vänner, är inget att ha, så att säga.
Man kan inte ens kalla sig själv en vän, om man inte klarar av att se personen under, bara för att den är ledsen...
Och duger jag bara när jag är strålande glad, även om det betyder att jag måste låtsass, då kan det faktiskt va.
Irriterad på mig själv som inte insett det förän nu!
Jag har hittat vänner jag inte visste jag hade under den här tiden. Just såna där vänner där man duger som man är, som man inte behöver låtsass någonting inför.
De är få, men de finns...det är allt som betyder något!
TACK för att ni finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar