Ibland känner jag mig så jävla instängd. Fast i mitt eget liv, i mina egna tankar, andras viljor.Allt jag gör verkar bli fel. Måste tänka mig för hela tiden innan jag gör något.
Om jag gör si, blir det rätt då? Om jag gör så, kommer jag såra någon?
Försöker bara leva mitt liv, men begränsas hela tiden. Kan ligga hela nätter och fundera på saker som jag kanske vågar, eller inte vågar göra...
Tänk om det blir fel? Tänk om jag sårar någon? Tänk om jag sårar någon igen? Flera gånger?
Jag vill inte det. Men det blir så, hur jag än gör, lyckas jag alltid göra någon ledsen.
Om det någongång lyckas bli riktigt bra för någon annan, känns det inte riktigt rätt för mig.
Försöker vara så snäll jag bara kan, utan att samtidigt glömma bort att försöka få mig själv att må bra också. Försöker göra så det blir rätt för alla. Men jag måste vara dömd att misslyckas. Hela jävla tiden, hur jag än gör, vad jag än väljer, så blir alltid någon besviken...
Det verkar inte gå att undkomma.
Jag vet inte ens längre vad som är bäst...
Att någon annan, eller några andra blir besviken/besvikna och ledsna på mig, eller att jag blir det på mig själv?
Man kan aldrig vara alla till lags, det vet jag...
Men hur väljer man så att det blir rätt för de flesta?
Ska det vara omöjligt att ha kvar en vän, för att behålla en annan?
Jag vet jag har gjort så jävla mycket fel, det vet jag så jävla väl...men det är fortfarande vänner!
Att vara tvungen att välja total tystnad från ena sidan, för att få ord från den andra? eller tvärt om?
Jag vill inte vara fast i en liten box längre, behöva tänka hela hela tiden. Låta hjärnan gå på högvarv för att lyckas bestämma om en sån enda liten struntgrej är värt att göra eller inte. Tänka på konsekvenserna. Kan jag göra si, utan att det blir så? Får jag det, eller får jag inte? Ska jag, eller låta bli?
Herreguuuuuuuud, varför blir allt fel hela jävla tiden!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar