Varde brasa!?

Skinnet färdigpolerat, hunden på sleepover, golvet dammsuget och alkoholen står i kylen.

Då var det bara till att börja fixa sig lite grann, smutta ett par droppar å tända grillen!

Sen är vi på G!

.

SKEPP Å HOJ!

.

Och ni alla andra,

ha en sjukt trevlig Valborg!

:D

Så J*vla nykär!

Sista April

Och så var det sista April!
Tiden går så fort att jag knappt hinner med,
men just nu, gör det inget...
Det är bara skönt att det knallar på!

Sista April, och kvällen bjuder på grillning och brasa med sötnötar av bästaste sort. Köttet ligger på tining och drickat ska snart kylas ner. Grillen ska fixas och lägenheten dammsugas.
Liten skotträdd vovve ska köras till farmor och farfar, så han slipper smällare och raketer överhuvudtaget i år.

Egentligen skulle vi väl kunna klara oss lika bra utan raketer??? Jag säger inte att jag inte tycker om dem, för det gör jag...men jag skulle hellre klara mig utan om jag visste att Djin slapp ligga under bordet och hyperventilera en hel kväll. ^^
Då känns raketer bara jävligt onödigt!

Som tur är kommer det alldeles säkert vara tyst och skönt hos farmor och farfar i skogen. Där vet jag att Djin absolut slipper vara rädd! :)

Annars då?
Jag ser fram emot kvällen, och tror den kommer bli riktigt skoj! :D

50?

Mamsen är grymmast!

Yeaaaah!

^^

Yeey

"Ändra dina tankar,

och du ändrar din värld!"

Myser vidare med myset!

:)

Onsdagsledigt

Det är snörvel och host denna morgon,
Denna natt också förståss, men den räknas inte!
Hade tänkt jag skulle gå en promenad med Djin, och ge mig ut på joggingtur sen,
men det går ju inte med detta snörvelonthost! :(

Hata förkylningar!

Förövrigt ska jag ägna min dag åt tvättstugan, lägenheten, den friska luften, vovvisen, vännerna och shopping! ^^

Det kommer bli great!

Vet du???....

Det flyger fjärilar i magen när jag ser dig!

:)

Vinare, folket och 50

Hade tänkt lägga upp lite bilder från helgen, men sinni, dä blev ingenting för jag hittar inte sladden till dotorn. Usch vad jag är slarvig och "förlägger" saker hela tiden! Kan inte förstå!

Så ja, bilderna kommer väl så småning om, kanske.

Har i alla fall haft en riktigt trevlig helg. Nu är jag dock helt slut, men det är en annan femma. Skulle behöva några dagars ledigt att vila upp mig på efter helgen.

Orkar inte ens ordbajsa som jag brukar, så jag tar det i korta drag...

Fredag:
- Hänga runt å tjåla med Visis
- En kort skogstripp till Vildmarkslekplatsen
- Hem och slå hål på en vinare
- Premiärgrillning på nyinköpta grillen
- Första festen hölls i lägenheten. En tre månader för sen inflyttningsfest?
- Härliga människor ramlade in en efter en
- Kalaset tog slut och jag mös till med en dusch i skenet av levande ljus
- Ramla i säng vid en sisådär 2-3 (?)

Lördag:
- Vakna alldeles för pigg alldeles för tidigt
- Gå bakis-morgonpromenad med vovven 06.15
- Bli lite grinig och glad igen
- Oplanerat sitta i bilen med ett gäng partyprissar för avfärd mot nya äventyr kl. 07.00
- Njuta av solen på ett liggunderlag mitt i en av Kläppens slalombackar näst hela dagen
- Kika på SM-finalen i skotercross
- Skratta åt tokarna som var med mig
- En snabbtur i Sälen innan hemfärd
- Ombyte, påsminkning
- 50 års kalas för mamsen
- Kalasa till med ännu fler trevliga människor
- Rausa till med Malan
- Se men inte medverka i en galen naveldjups-tävling
- Höra nya äventyr om Lingonlurfen
- Sjunga "ja må hon leva" klockan 00.00
- Se mamsens glada-förvirrade-rädda-nervösa blick när hon öppnade paketet hon fick av oss systrar. Äntligen 50, och nog gammal för att skaffa tattoo tyckte vi! ;)
- Smyga hemåt i natten och ta kvällen

Söndag:
- Vakna för tidigt ännu en gång, men ändå inte för tidigt
- Mysa mysa mysa
- Knalla ner till mamsen för en "efter-festen-tacopaj-frukost"
- Umgås, mysa och vara allmänt glad över den familj jag har
- Sova middag
- Vakna alldeles för sent
- Handla tårtmojänger och göra tårta
- Äta födelsedags lunch
- Födelsedagsfika
- Bio med systrarna. Farsan sågs, och jag fick träsmak i röven
- Kvällspromenad
- Kort umgåsning med mor och sisters

Nu:
Jag är slitnare än födelsedagsbarnet själv. Fortsätter det så här kommer jag aldrig ens orka leva till 50. ^^
Men aaa, helgen är över, mamsen är 50, vikten kan inte annat än ha gått upp ett par kilo och jag är otroligt lyckligt lottad som har alla de här underbara människorna i mitt liv!
Glädjer mig åt en hejdundrande helg, och ser redan fram emot nästa!

GRATTIS ÄLSKADE UNDERBARA MAMMA!!!!

Hoppas du fick en riktigt bra födelsedag!

...och godnatt!

:)

Rise and shine

Jag älskar att vakna så här tidigt!
Jobbet kallar inte förän halv 11, och jag har vart vaken sen 6.
Tycker om känslan av att inte behöva stressa, bara ligga och dra mig, sitta här och kuckilura lite.
Mysa under täcket i flera timmar!

Njuter av träningsvärken från gårdagens träning. Magen och låren gör sig påminda. Gönne!
Skönt att det händer nånting, trots att jag kände mig som en stor jäkla flodhäst när jag sprang.
Skulle nog inte ha gått ut så hårt kanske? Med träningsbältet och en två kilos hantel i varje hand? ^^ Höhö.
Men nu jävlar!

Fredag, och jag ser fram emot helgen.
Min älskade Mams fyller 50, och båda systrarna kommer hem!
Jobbar kväll idag, sen är jag ledig.
Hoppas att vädret håller i sig bara, det blir så mycket trevligare då :)

Frulle och Morgonpromenad next på schemat!
God morgon!

Den stora utmaningen

Ledig dag och solen skiner!
Måtte snön och regnet hålla sig härifrån idag, det är ju vår ta mig tusan!

Det är dags för Djin att få sig ett bad, och matte att ta sig en joggingtur!

Igår satt jag upp den svåraste, jobbigaste utmaningen för mig själv, någonsin...
Det handlar om 4,6 kilo på 38 dagar!
Det låter lätt som en plätt, men går det lika segt nu som då på slutet när jag kämpade som fan, blir det svårt!
Jag brukar inte tycka om tidspress, men det verkar vara enda chansen att få igång det här fläskberget igen. Någonting att kämpa för!

Den 31 Maj 2010 ska jag väga HÖGST 73 Kilo!

Heja mig! ^^

Jag försvann, men kom tillbaka

Kanske, förhoppningsvis, är det dags att må bra nu.

Det har varit fyra jobbiga månader, och ett halvår före det.
Egentligen förstår jag inte hur jag kunde orka så länge som jag gjorde, att allt inte brast tidigare...
Jag tänkte skriva ett inlägg för att förklara mig, förklara varför jag gjort som jag gjort. Började tillochmed att skriva.
Men jag behöver inte göra det. De som inte förstår ett dyft om hur det kunde bli så här, de får fråga mig istället, för så här i efterhand har jag svar på allt. Jag vet precis varför det blev som det blev, varför jag gjorde som jag gjorde...Jag var för feg!
Jag valde att försöka göra alla andra glada och nöjda, och skita i mina egna tankar och känslor. Tänkte att det skulle bli bäst så, men det blev det så klart inte.

Istället lät jag mig provoceras, göra saker jag annars aldrig skulle ha gjort.
Tillslut höll allt på att ta kål på mig. Kände det när jag kom på mig själv vänta på rätt kurva att köra av i, när jag fick ringa efter någon att hämta mig på skolparkeringen, när jag spenderade kvällen på en toalett, helt hysterisk, med en enda tanke i hjärnan. Att bara få försvinna.
Jag skrek åt de människor som verkligen bryr sig om mig. Gjorde illa både mig själv, och andra.
Hörde prat om akut psykvård, om mediciner och inläggning.
Jag fattade ingenting då, men när ett enda negativt sms kunde sänka mig från toppen till botten på mindre än en sekund, insåg tillochmed jag att det hade gått för långt.
Nervklen, utan att kunna slappna av, viftandes med händerna, pillandes på allt.
Den kvällen blev en resa till akut-psykmottagningen i Säter...

Jag behövde den där riktiga nedbrytningen, för efter den började det vända.
Hade samtal efter den helgen, skönt att bara få prata med någon, men jag klarar mig, behövde inte komma tillbaka. Jag har gått så jävla mycket fel hela tiden, men jag är på väg alldeles rätt nu. Känner det, ända in i benmärgen!
Från min sida är det slut på elakheter, för det tjänar ingenting till. Jag bryr mig, och kommer alltid att göra, men nu ska jag inte låta mig provoceras något mera.

Stänger och låser ett kapitel i mitt liv. Tänker se tillbaka på det med glada ögon. Komma ihåg det bra, istället för det dåliga.

Jag är på väg tillbaka, och det hade aldrig hänt om jag inte haft de underbaraste människorna i världen i min närhet. Jag tackar er för att jag finns!

Träningen ska återupptas, på riktigt!
Jag ska klara av de sista kilona.

Ett steg i taget, men jag ger inte upp!

to do, or not to

Funderar allvarligt på att lägga ner bloggen.
Tror egentligen inte att jag vill,
men jag kanske måste, för att komma nån vart?

Jag är slut som människa.
För andra dagen i rad har det varit riktigt nära.
Jag vill inte det.
Orkar inte mer.

Jag måste få ett slut på det här.
För min skull, och för andras.
Innan det går för långt,
och ingen fångar upp mig nästa gång.

Vi får se om vi hörs nå mer,
tar i alla fall en brejk nu igen...

Vändningen

Gårdagen var ett helvete som höll på att sluta riktigt illa.
Jag fick ta hjälp för att orka fortsätta.
Bad om hjälp, fast det är det värsta jag vet!

Den här morgonen kunde inte ha börjat bättre än vad den gjorde.
En äkta vän är någon som finns där för en hur långt bort han/hon än är, som man vet ställer upp oavsett vad, som aldrig lämnar ens sida...
Men min vän, den bästaste i världen, chockar mig gång på gång när det gäller allt som har med vänskap att göra, och jag älskar henne något grymt!

En bästa vän, är en sådan som Pis...
Som åker ända från Halmstad för att finnas närmare!
Jag är helt rörd.

Ikväll får jag besök!
Två håriga sötkatter, en busig Milton, en Marcus och en Pis!

Det är äkta vänskap det!

Ny adress: Grusgrop 6B

Det är tacksamt att städa så här på vårkanten,
en promenad med Djin, sen är det som ogjort igen!
Mitt hem ser ut som en grusgrop, trots att den var helt nystädad för inte längre än en halvtimme sedan.
Vill man ha vår, då får man älska ALLT med våren!
Hellre ett skitigt golv inne, än 30 minusgrader ute!

Wihoooooo!

Balkongdörren står på glänt, jag bär shorts och solen lyser.
Det är härligt väder, och snart kommer Malan hit för årets första grillning!

Nu jävlar är det VÅR!

Underbaraste sötaste unge!

Måste bara få uttrycka mina känslor för den här underbaraste lilla pysen!
Sötaste "kusinbarnets-barn" Wiggo!

Kan inte förklara känslan av att få ha honom nära, se hans glittrande busögon och leéndet som får en att gå från att vara depparnas deppare till gladare än gladast!
Hans pussar och kramar värmer mer än någons, och jag älskar honom av hela mitt hjärta!

Älskade skrutt,

om du bara visste vad glad jag är att du finns!

Påsken jag inte trodde något om...

Blev faktiskt en riktig hejjare ändå.
Tror jag ska börja skita i förväntningar, aldrig hoppas någonting om något, då kan man ju bara bli positivt överraskad?
Och det är ju bra, eller hur!?

Har återigen insett vilka som bryr sig om mig, PÅ RIKTIGT!
Som uppskattar min närvaro, som vill ha mig där, även om jag är glad eller ledsen, rolig eller tråkig, som accepterar mig, SOM DEN JAG ÄR!
Det är dom människorna, de där människorna, som man borde vara rädd om, inte skjuta ifrån sig. Dem som finns där, oavsett vad, som jag borde ha lagt ner hela min energi på, istället för att låta andra hålla mig nere.

Det finns folk som säger sig sakna "den gamla Naannii", men vad ingen av dem vet, är den gamla Naannii är precis här! Anledningen till att de inte vet, är att ingen ens har försökt inse det. Ingen av dem har ansträngt sig för att ta reda på det, och jag ska inte säga att jag inte har brytt mig om det, för då ljuger jag.
Jag har brytt mig som fan, för ingenting.
Vänner som inte är några vänner, är inget att ha, så att säga.
Man kan inte ens kalla sig själv en vän, om man inte klarar av att se personen under, bara för att den är ledsen...
Och duger jag bara när jag är strålande glad, även om det betyder att jag måste låtsass, då kan det faktiskt va.
Irriterad på mig själv som inte insett det förän nu!

Jag har hittat vänner jag inte visste jag hade under den här tiden. Just såna där vänner där man duger som man är, som man inte behöver låtsass någonting inför.
De är få, men de finns...det är allt som betyder något!

TACK för att ni finns!

Mitt eget fängelse

Ibland känner jag mig så jävla instängd. Fast i mitt eget liv, i mina egna tankar, andras viljor.
Allt jag gör verkar bli fel. Måste tänka mig för hela tiden innan jag gör något.
Om jag gör si, blir det rätt då? Om jag gör så, kommer jag såra någon?
Försöker bara leva mitt liv, men begränsas hela tiden. Kan ligga hela nätter och fundera på saker som jag kanske vågar, eller inte vågar göra...
Tänk om det blir fel? Tänk om jag sårar någon? Tänk om jag sårar någon igen? Flera gånger?
Jag vill inte det. Men det blir så, hur jag än gör, lyckas jag alltid göra någon ledsen.
Om det någongång lyckas bli riktigt bra för någon annan, känns det inte riktigt rätt för mig.

Försöker vara så snäll jag bara kan, utan att samtidigt glömma bort att försöka få mig själv att må bra också. Försöker göra så det blir rätt för alla. Men jag måste vara dömd att misslyckas. Hela jävla tiden, hur jag än gör, vad jag än väljer, så blir alltid någon besviken...
Det verkar inte gå att undkomma.
Jag vet inte ens längre vad som är bäst...
Att någon annan, eller några andra blir besviken/besvikna och ledsna på mig, eller att jag blir det på mig själv?
Man kan aldrig vara alla till lags, det vet jag...
Men hur väljer man så att det blir rätt för de flesta?

Ska det vara omöjligt att ha kvar en vän, för att behålla en annan?
Jag vet jag har gjort så jävla mycket fel, det vet jag så jävla väl...men det är fortfarande vänner!
Att vara tvungen att välja total tystnad från ena sidan, för att få ord från den andra? eller tvärt om?

Jag vill inte vara fast i en liten box längre, behöva tänka hela hela tiden. Låta hjärnan gå på högvarv för att lyckas bestämma om en sån enda liten struntgrej är värt att göra eller inte. Tänka på konsekvenserna. Kan jag göra si, utan att det blir så? Får jag det, eller får jag inte? Ska jag, eller låta bli?

Herreguuuuuuuud, varför blir allt fel hela jävla tiden!?

Julen varar ända fram till...

Så var det Torsdag igen. Skärtorsdag för ovanlighetens skull.
Nu är påsken här mina vänner.
Wihoooo, eller?
För första året i hela mitt liv känns det som att Påsk inte hade spelat någon roll.
I mitt hem finns inga ris eller fjädrar, i mitt kylskåp finns inte ett ägg, det enda jag har som påminner om påsk är en påse lösgodis om det mot förmodan skulle kika in någon kärring på väg till blåkulla, och ett godisägg att ge bort.
Förstår inte riktigt vad som har hänt med mig, högtider som alltid är en riktig glädjehöjare i mitt liv i vanliga fall...
Men nope, inte en känsla får jag.
Tråkigt tråkigt tråkigt!

Påsk ja, då är våren på gång också.
Snön sjunger på sista versen och fåglarna börjar kvittra.
Ena sekunden spöregnar det, och andra sekunden vräker det ner ny äckelsnö.
Fram och tillbaka, tillbaka och fram!
Och vår ja...Det betyder att det är sista veckan liftarna rullar i slalombacken, sista helgen jag kommer hänga på hyttan lyssnandes på nån urkass eller helt okej trubadur (om jag nu ens orkar dit upp), och sista veckan vi har högsäsongsöppettider på coop.
Sista veckan...sen "välkommen lågsäsong"!

Nu kommer min lilla by stå på stand-by igen. Tills våren gått förbi, och sommaren står för dörren!

Herrejisses vad tiden går fort! :O

Ner i tid på jobbet går jag också. Känns riktigt surt när det gäller den ekonomiska biten, men ändå rätt skönt när det gäller annat.
Här planeras det nya krafttag med träningen.
Är en hel hög mycket lättare att både hinna och orka med träningen, när man slipper jobba nästan 11 timmar om dagen. ^^
Minst fyra träningspass i veckan ska jag få in under lågsäsongen, så får vi se hur det blir med allt sen när sommarsäsongen kommer igång igen.
Fy FAN vad jag ska kämpa!!!

Nej men hörrni, nu ska jag zappa lite mellan kanalerna på tv:n...Har saknat det någe fruktansvärt!!! Öhhh, varför???
Jo, för fram till nu har jag haft en tv från minst 60-talet, ^^
som man fått lov att vrida ner ljudet på i samma veva som man slagit på den för att slippa bli döv, fått trycka fram ny färg på varje gång den varit avstängd..och med en dosa som inte alls fungerat!
Tackar min käre arbetskamrat som köpte en ny tv, och i samma veva gav mig sin gamla!
Det är kamratskap det! :)

GLAD PÅSK

på er allihop!