Det blev en lugn kväll,
precis i min smak just nu för tiden.
Sitta i en soffa tillsammans med blandade människor,
prata och minnas.
Tyckte det var mysigt,
det räckte för min del.
Är så glad att jag valde att ta mig ur det där deppet som kom i början av gipseriet.
Att jag började leta på lösningar istället för att deppa ihop helt och hållet och bara sitta här hemma.
Att jag testat mig fram till vad jag klarar av och inte.
Men det finns fortfarande tre saker jag verkligen saknar något oerhört mycket:
- Att kunna köra bil (min egen manuella)
- Jobbet jobbet jobbet!!!
- Längdskidorna
Hade jag bara klarat av dessa saker så hade jag inte haft några problem alls med att kallas klantmaja av alla och ha detta förbaskade gips om fossingen.
Men den tiden jag klarar av det kommer väl också.
Jag kommer vara som en duracellkanin när jag väl kommer tillbaka till Coop,
förhoppningsvis kommer bilkörningen fungera så fort jag fått bort gipset,
och det lär väl bli en ny vinter för längdåkning nästa vinter.
Kan inte låta bli att längta ihjäl mig en gnutta....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar