Av längtan

Lat dag.

Skönt. Långtråkigt.

Knepig blandning,

men jag är sååå trött på det här nu!

I samma veva som kallelsen till lasarettet damp ner i postlådan blev gipset genast 10 kilo tyngre,

när jag sen dagen efter fick en ny kallelse med ändrad tid till Tordag istället för Onsdag kändes den dagen som en hel evighet!

Tre dagar nu känns nästan längre än vad 5 veckor med gips lät då för typ evigheter sen. ^^

Knas, men det sitter väl i hjärnan!

Rastlösheten härjar i min kropp non-stop!

Försöker hitta på så mycket jag bara kan,

så mycket gipsfoten orkar med.

Kan knappt bärga mig till att få av gipset,

och börja jobba igen om en vecka!

Sjukskriven halvtid då,

men jag tänker ändå försöka jobba de tider jag har.

Det är snart slut på högsäsongen, och jag har redan missat halva.

Nu får det fan va nog!