Besöket på lasarettet gick bra.
Fick dock en förjävla chock när jag såg att sjukgymnasten var en stilig karl i sina bästa år, och inte alls någon medelålders "fit-för-sin-ålder" kvinna som jag hade föreställt mig.
(tänk vad man målar upp bilder i hjärnan hela tiden)
hej och hå, tänkte jag.
"Här går jag och kommer snart att förgifta den här stackars karln med 3 veckors gipssvett,
han kommer tänka gammelfarmor när han tvingas ta i mina fnasiga torra tåningar som ser ut som varsina 1000-bitar pussel...
Hur mumsigt är det föressten med ett stort äckligt ärr över fotknölen?
Och neeeeeeeeej!
Om jag ändå hade kunnat raka mina orangutang-liknande mormorsben!
Hårstråna lär ju se ut som enna rediga daggmaskar vid det här laget! ^^
Stackars stackars karl,
efter det här jobbpasset kommer han omskola sig till städare, slamsugare eller liknande för att slippa fler såna här nära döden upplevelser.
Garanterat!"
Jag väntade på fingrarna som skulle knipa ihop näsan, skriket som skulle komma när han trodde det var små ormbäbisar som kom fram under gipset...^^
Men nej, han jobbade på och gjorde sitt så duktigt så.
Kanske höll han på att smälla av, men då spelade han i alla fall jävligt bra teater.
Inte en enda "uuuhh-min" gjorde han vad jag såg (och jag tittade rätt så noga)...
Men efter min reaktion när gipset väl var borta, var han ändå snabb att säga nånting om "skönhetskur när du kommer hem".
Haha! Nähäää?
Två fötter tack, sa en Naannii till den snälla sjukgymnasten...
Men jag hade väl i alla fall kunnat få en vackrare vänsterfot med lite mindre uppsvällning och hår?
Och till den stora frågan:
KAN JAG GÅ?
Ooooo ja, det kan jag. Någolunda!^^
Fossingen är stel, gör lite ont i vissa lägen och balansen just på vänster ben suger hästpung.
Lite haltalotta får jag allt vara ett tag till.
Men det går nog snart över.
Såret ser dock så jävla äckligt ut så det får ni inte ens se!
Här ska stiliga sjukgymnastens övningar följas till punkt och pricka!
Sen är jag snart back on track! (=
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar