Känns som han river runt och dansar schottis bland mina inälvor,
ett helt jäkla bökigt mellanstadiedisco mellan naveln och de nedre regionerna.
Helfestligt! ^^
Men det får mig att känna mig förbannat svag och irriterad.
Jag är glad att jag är ensam,
hade Rob vart hemma hade han nog fått sig en och en annan utskällning av denna varelse som kallas mensmonster.
Dessutom hade han nog bara skrattat åt mensmonstrets attacker, och gjort det ännu mer aggresivt. ^^
Haha, ibland är det fasiken inte så jävla lätt att vara kvinna.
Jag har rätt så lätt för att utstå smärta, klarar det mesta utan att bryta ihop...
men när det gäller magen, då blir jag fan som en liten unge med tandvärk!
Kanske för att magen alltid känns 10 gånger så stor så här första mensdagen,
för att det känns som att det är ett sånt stort område som kan göra ont, jämfört med t.ex. huvudet (jag är ju fortfarande något av en knubbis som ni vet).
För att det där monstret gör en annars så (oftast) snäll filur till en riktig satmara.
Någon som känner igen sig?
Naannii'n tar sig genom dagen och mår mycket bättre imorgon,
det vet hon!
Survivor, Hell yeah! ^^
(lånad bild)
1 kommentar:
Instämmer helt! Jag har motat mensmonstret med en låååååång-promenad på två timmar idag. Faktiskt det bästa botemedlet. Inte lätt för dej med gipspaket....
Skicka en kommentar