Fy fan!

Det är bara några timmar sedan som jag skrev om min träningsvärk,

...och formulerade mig så här fint:

 

"Ni vet när man är så där groteskt dösjuk?

Har feber så det känns som om man kokar,

och ont...

ONT så man knappt kan röra sig utan att tro att man ska ramla sönder helt och hållet?

Där har ni min dag...

Fast utan feber!

(thank god! det har vart bra nog jävligt att överleva ändå!)"

 

Det skulle jag ALDRIG ha skrivit!

 

Det dröjde inte länge efter att jag publicerat inlägget,

innan jag började frysa som en gris!

När jag gick till sängs var det med dubbla täcken.

 ...Sen blev det bara värre...

 

Jag har frusit,

svettats,

Knappt fått en blund på hela natten,

...och när jag väl lyckats sova några minuter,

så har jag vaknat lika snabbt igen av alla mardrömmar!

Jag har ramlat utför stup,
sett rosa grisar flyga förbi,
varit på jobbet och vikt alldeles för mycket läkarrockar helt fel... ^^

 

Bara för att jag yttrade mig så fint som jag gjorde igår,

sitter jag nu här,

med BÅDE träningsvärken from hell,

...OCH feber till förbannelse!

 

Insåg nånstans mellan frysningarna och svettningarna,

att det inte var någon idé att ens försöka ta sig till jobbet,

FAN när jag väl jobbar heltid den här veckan!

Men vad ska man göra?

 

...Knaprade i mig två alvedon för en timme sedan,

en halvtimme senare började de där äckliga svettningarna.

Lämnade sängen, med de numer dyblöta lakanen,

och placerade mig här i soffan istället.
Är inte ens någon idé att försöka sova något mera...
 

Känns som om jag håller på att smälta bort,

finns jävlar i mig inte ett enda veck på den här kroppen som är torrt just nu!

 

Fy fan!

Tyck synd om mig!?
Jag behöver det nu!