Stackars stackars...

Kom hem till Rob efter jobbet och promenaden.

 

...Hittade karln liggandes raklång i sängen,

med ena armen längst efter sidan,

och stirrandes upp i taket !

 

Tänk att det inte går att lämna den där grabben ensam en enda dag ens,

utan att oledolyckan ska vara framme...

 

Den här gången har han lyckats krascha på skotern och slagit i axeln i isen. "/

 

Tyckte så synd om honom där han låg,

med så ont!

...ännu mer ont än vad min träningsvärk gett mig på hela dagen sammanlagt.

Då kände jag mig bra fjant kan jag säga!

 

Bokstavligt talat hatar jag när Rob är nere eller har ont,

hatar att inte kunna göra något för att göra det bättre!

Känner mig så maktlös!

 

Försökte leka doktor och undersöka den där stackars axeln,

men vad vet jag om axlar och oledolyckor?

det är ju syrran som är sjuksystern i familjen. ^^

...Tyckte att vi skulle åka iväg och få det kollat,

men han ville vänta och se hur det känns imorgon.

 

Bara att sluta tjata,

och försöka hjälpa på annat vis istället...

 

Hjälpte honom av med tröjan,

var ut och låste skotern,

gjorde iordning lite ostkaka med sylt,

Sen skrattade jag så gott åt honom för att det såg så kuligt ut när han försökte äta med "fel" hand

(han är vänsterhänt och det är självklart den axeln han gjort illa)

 

Haha,

Nåja lite roligt kan det väl ändå få vara även i tråkiga stunder!?

 

Nu har han tatt två alvedon,

ligger nerbäddad här bredvid mig i soffan,

och har fått se dagens avsnitt av farmen,

...och tro'et eller ej,

helt utan invändningar från mig! ;)

 

Jag gör så gott jag kan för att underlätta...

men älskade karl,

vad jag önskar jag kunde få det att bli bättre!