Jag vaknade imorse,
halvens heldö, med snor i hela hjärnan och riv likt nyvässade kattklor i halsen.
Oooh happy daaaay!
(hade jag velat sjunga...
men jag lät bli ^^)
Kanske var det inte så smart att köra det där passet igår,
jag visste ju att jag var krasslig (har varit det i nån vecka nu)...
men jag kunde ju bara inte hålla mig när lusten väl dök upp!
Skyll mig själv, det var det värt!
Men jag hade velat träna idag också...
Ett sånt där riktigt grispass på svetten bara sprutar.
Det blidde inget,
men jag tog mig ett kort "mest på fjant"-magpass ändå.
Alltid något.
Och något är alltid bättre än inget, mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar