Jag är så orolig för en vän ikväll...
En vän jag vet inte mår alls bra just för tillfället.
Jag önskar jag visste vad jag kunde göra för att hjälpa denne...
mer än det jag redan gjort,
visat att jag finns här!
Det känns som kraften rinner ur mig,
jag känner mig hjälplös,
kraftlös,
förstelnad på något vis.
För jag vet att det ändå är denne person som måste vilja hjälpa sig själv först...
Ta sig upp, resa sig igen.
Innan någonting jag säger ens kommer spela någon roll.
Jag vet,
för jag har vart där själv!
Gör nog ännu ondare i själen då,
när man vet hur det själv känns,
att se sina vänner i samma situation som man själv klarade av att besegra till sist en gång.
Jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar