jag vet icke

Tröttis i ögat,
har varit mycket så de här senaste dagarna.
Att man kan bli så utmattad av att tänka, grubbla och må allmänt bajsigt...
Men det vänder så småningom,
sakta men säkert vänder det och blir lite bättre.
Det vet jag ju!
Jag har vart med förut!
Jag är glad att jag lärt mig lura mig själv så bra som jag har,
kan låtsas må bra en stund,
och sedan märka att jag faktiskt lyckades för en stund.

Samtidigt vill jag inte det här,
vill inte vara utan,
men jag måste,
för det är alldeles för mycket som är förstört.
Som om hela jag blivit krossad i en stenkross!
Förbannat vad svårt det är att göra nånting man egentligen inte vill,
bara för att man måste...
och den här gången tänker jag inte ändra mig.
Står fast besluten vid mitt val,
för hur det än är,
måste jag ändå skydda mig själv i första hand...
Vem ska annars göra det?

Att ett enda val,
ett enda ja istället för nej,
några små ynka minuter,
kan förstöra en (och något) så förbaskat mycket

Det är sjukt!