En unge i minuten,nytt favorit program i soffhörnet (förstår inte varför jag aldrig kollat på det förän nu!?).
Vilket jävla underbart program!
Jag blir rörd till tårar, bölar som om det vore min unge de där kämparna precis klämt ut.
Nästan så jag sitter och sjunger små hejavisor genom värkarna och viftar med flaggor när de små liven äntligen är ute!
Och känslorna man känner genom tv:n är ju helt hejdundrande otroliga!
Vilken glädje, vilken stolthet, vilken KÄRLEK!!!
Kanske helt sjukt, men jag kan knappt bärga mig tills det är min tur...
jag vill också ligga där och klämma efter nio månaders väntan.
Jag vill också ha en stor bäbismage ivägen för allt jag gör, se den lilla på en liten tv-skärm, känna hur den lille får små ilskutbrott inuti kistan på mig.
Jag vill också gråta av lycka över att se min lilla knodd för första gången,
och känna mig förbannat stolt som varit med och tillverkat ett sånt underverk.
Trots att magont är det värsta jag vet, skulle jag mer gärna ta den där smärtan, när det är för en sån himelsk upplevelse!
Jag vill jag vill jag vill!
(och hör sen!^^)
Skit i snuset, festandet och annat man skulle vara tvungen att "ge upp",
Det vore en ren ära för en sådan sak!
Jag skulle kunna ge allt för att känna små händer gripa tag runt mitt finger, kunna snuffa på små bäbiståningar och känna doften av småtting!
Tänk er hur livet tas till en helt ny nivå...första leéndet, första jollret, när ord börjar formas, framstegen!
Höra små fossingar börja trippa över golvet...
Jag dör en gnutta bara jag tänker på det,
Ler med hela face't!....
Men här verkar det som kvinnan i soffhörnet lär få längta ett tag till.
Det är väl ändå en sak värd att längta efter.
Tills dess får jag nöja mig med den här blöjröven till bäbis som faktiskt behagar att komma in i alla fall nån kväll då och då...
Som en jäkla rebellisk tonåring ta mig tusan!^^
Värd att älska ändå!
Såå värd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar