HAPPYFACE

Jag kan fortfarande knappt tro att det är sant!
Nästan så jag får gnida mig i ögonen och nypa mig i gäddhänget för att vara säker på att jag inte drömt hela skiten.
Första träningspasset sedan början av Februari...
Över TRE månader,
Och jag överlevde!
Å inte bara det...
Jag älskade varenda sekund av det också!

Det är ett speciellt lugn som sprider sig här i tjockisen ikväll,
ett lugn jag saknat så fruktansvärt mycket.
Det är skönt,
jag är stolt,
Och jag trivs!

Att en enda vända i joggingskorna kan påverka människan på dette viset!
Inte konstigt jag saknat och hållt på att smälla av av avund på andra "hela" människor!

Fasligt jobbiga tre kilometer, men värt!
Mycket mycket värt!
Och jag hade kunnat fortsätta, jag kände det, hade mer kraft inom mig att ge...
men med tanke på att jag egentligen inte ska träna förän i höst,
så är det nog bäst att ta det lite lugnt så här i början.
Ta reda på hur mycket foten klarar av och orkar.
Tackar "jagvetintevem" för den del av kondition som faktiskt inte flygit sin kos!

Soo HAPPYFACE i söffhörnet ikväll.

Nu kör vi,
Sakta men säkert...
Så kör vi igen!