(Lånad bild)Genomlider en sån där konstig kväll...
Ni vet, en sån där kväll man vill vara ensam, och har valt det själv, men ändå tycker synd om sig själv som är den ensammaste i världen?
En sån där kväll man sitter och lyssnar på de mest tårfallande låtarna man kan hitta, och nästan gråter, bara för att gråta, även om man egentligen är glad?
En sån där kväll man sörjer att tiderna som varit är förbi...men samtidigt är glad att man vuxit upp?
Längtar både framåt och bakåt i tiden, samtidigt?
Tankarna krockar hela tiden. Undrar gång på gång vad i helvete jag håller på med. Ett jävla virrvarr av tankar och känslor i min kropp. Knas på hög nivå!
-
Haha, här sitter jag å gnatar på...Ni kanske inte har en aning om vad fan jag babblar om? Det är faktiskt möjligt att jag är den enda som har såna här kvällar då och då. Men det gör ingenting. Jag förlåter er för det. ^^
Grubblar och funderar över minsta jävla sak och detalj. Kan inte sluta. Vill inte sluta heller.
-
Sån energi har jag också!
Skulle kunna göra en massa.
Funderade ett varsitt tag på att:
- Börja stryka och hänga upp julgardiner, samt pynta fönstrena med advents-stjärnor och stakar
- Gå ner i källar'n och ta ett stenhårt pass på crosstrainern på en sisådär 80-90 minuter
- Ta en promenad med hunden
- Spela hög musik och dansa hulahula genom hela lägenheten
- Börja plocka i lådor och skåp inför den stora julstäden
-
Men allvarligt talat...Klockan är snart elva. Det är för sent för sånna saker nu.
Dessutom är jag för lat. Eller? Näää? Joooo? Kanske? Lite?
-
KROCK mellan vilja och huvud igen. Vad var det jag sa?
Det är en sån där kväll...Ni vet? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar