inte ätit för att leva.
Skammen i mig reser sig för varje ord jag skriver,
men det här är något som jag måste göra...
För mig själv!
Jag är den som ätit tills det inte funnits mer på bordet.
Tills det varit soprent på tallriken, gärna om och om igen.
Och alla dessa oräknerliga smörgåsar jag ätit sen...
Proppat i mig macka efter macka, inte för att bli mätt, utan just bara för att jag tyckte om det.
Ett tag levde jag näst intill bara på mackor...
Varför? Det var enkelt att göra. Snabbt gick det också...men framför allt så var det GOTT!
Jag är den som vid varje större tillställning har fått gå och lägga mig en stund med ont i magen pågrund av att jag ätit för mycket...
Och inte nog med det...
Jag är den som fick en tillsägelse av läraren den gången jag åt åtta tjockpannkaksbitar i ett nafs i matsalen!
Det var nog när jag gick i typ 2-3:an.
Man skulle kunna tro att vi hade någon sorts "pannkaksätartävling", men jag tror inte ens att det var så, tyvärr...
Det var bara jag, det eviga matvraket...som tyckte om maten, och inte hade något som helst begrepp om vad ordet mätt betydde.
Här om dagen slog det mig att jag faktiskt inte är den personen längre.
Att jag har fått grepp om ordet mätt, och att jag vet vad det betyder.
Det händer sällan att jag tar en omgång till nu för tiden. Jag äter det jag har lagt upp, och jag blir nöjd!
Småätandet och alla de där klassiska "skönt att vara hemma"-vanorna, som att kika i kylskåp, skafferi och alla andra gömmor det kan finnas lite ätbart i, är också nästan borta...
Det händer ibland såklart, men det är inte ofta magen får ut nått av det längre.
Det känns skamligt att säga (för man borde lära sig innan), men jag är stolt över mig själv...
Nu äter jag för att leva, och inte tvärrt om...
Usch, vad de där orden tog emot att skriva.
Jag brukar inte känna så...det brukar vara med en "jaha, jag får skylla mig själv"-suck jag skriver ner de onyttiga saker jag ätit under en dag.
Det här var annolunda. Jobbigare på nå vis.
Skamsen och blottad...
Har precis ätit. Tänkte ta en kort promenad med vovven innan jag packar ihop badkläderna och sätter mig och väntar på att mamma ska komma förbi och plocka upp mig för en resa till simbassängen.
Dagen har handlat om träning nästan helt och hållet. Det började med en promenad med Djin OCH Hagel. Tror hon kände sig lite ensam tissetatten, för så fort hon fick syn på oss följde hon efter. Spelade ingen roll hur jag gapade och skrek att hon inte fick följa med, för hon trippade så glatt efter på lagom avstånd ändå...
Över stora vägen den token! Försökte ta upp henne och bära henne över...men hon totalvägrade.
Fick hjärtsnörp HUNDRA gånger om när jag hörde att det kom en bil. Pulsen gick i taket innan jag såg att föraren saktade in, och lät henne gå över i sin egen lilla takt.
Älskade tissar, akta er för stora vägen har jag sagt!
Idag gick det bra, och jag tackar för det tusen gånger om. Tackar för uteblivet hjärtstopp på tjockis-naannii'n.
Hagel brydde sig däremot inte ett dugg, utan följde med hela skogssvängen runt.
Kanske borde skaffa ett koppel till henne med?
En timme på crosstrainern, 20 rygglyft och en dusch innan frukost hann jag med också.
Lite muskelträning för att bli av med lite gammalt på återvinningscentralen.
Matlagning.
Nu lär jag iväg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar