Jag vill så gärna det skulle vara annolunda.
I mitt huvud är det fortfarande som en dans på rosor (tagglösa!).
Det är så jag vill ha det,
egentligen!
Inte så här kasst.
Inte så här fel.
Inte så här konstigt.
Men vad gör man när man måste?
eller är tvungen att välja på det ena eller det andra?
Inte kan ha båda?
Tänka på sig själv, i första hand.
Alltid.
Ändå kan jag inte låta bli att ångra mig.
Flera gånger om dagen gör jag det.
Om och om igen,
även fast jag vet innerst inne att jag inte kunnat gjort annolunda.
Jag har bränt alla livlinor,
försökt med varenda idé jag fått.
Kämpat,
tills jag inte orkade mer.
Fortfarande känns det fel.
Åt helvete fel!
Mer fel än rätt...
men jag hoppas det går över.
Jag vet det gör det.
nångång!
