Det blidde en ensam resa till Krokbornsparken igår.("var är mina väääneeer!", när ingen ville bli med mig typ^^)
Men vad tusan!
Bland 2000 andra människor är man aldrig ensam,
och jag hittade på både den ena och den andra (och den tredje, och den tjugonde) personen jag faktiskt kände igen (och är bekant med).
Trevligt som tusan att svänga sina lurviga till Rolandz,
Så där lagom seriöst,
lagom röjjigt on the dancefloor!
Annars gled jag mest omkring och tjålade med trevligt folk resten av kvällen.
Inte alls fy skam det heller!
Och vaddå tråkigt att åka ensam?
Då fick jag ju plats med de där tre karlarna jag fick med mig hem.
Haha.
(Joo, det var faktiskt tre stycken i bilen hem, men inte på det sättet det lät som.)
Lagom röjjig kväll för en Naannii!
