Kanske, förhoppningsvis, är det dags att må bra nu.
Det har varit fyra jobbiga månader, och ett halvår före det.
Egentligen förstår jag inte hur jag kunde orka så länge som jag gjorde, att allt inte brast tidigare...
Jag tänkte skriva ett inlägg för att förklara mig, förklara varför jag gjort som jag gjort. Började tillochmed att skriva.
Men jag behöver inte göra det. De som inte förstår ett dyft om hur det kunde bli så här, de får fråga mig istället, för så här i efterhand har jag svar på allt. Jag vet precis varför det blev som det blev, varför jag gjorde som jag gjorde...Jag var för feg!
Jag valde att försöka göra alla andra glada och nöjda, och skita i mina egna tankar och känslor. Tänkte att det skulle bli bäst så, men det blev det så klart inte.
Istället lät jag mig provoceras, göra saker jag annars aldrig skulle ha gjort.
Tillslut höll allt på att ta kål på mig. Kände det när jag kom på mig själv vänta på rätt kurva att köra av i, när jag fick ringa efter någon att hämta mig på skolparkeringen, när jag spenderade kvällen på en toalett, helt hysterisk, med en enda tanke i hjärnan. Att bara få försvinna.
Jag skrek åt de människor som verkligen bryr sig om mig. Gjorde illa både mig själv, och andra.
Hörde prat om akut psykvård, om mediciner och inläggning.
Jag fattade ingenting då, men när ett enda negativt sms kunde sänka mig från toppen till botten på mindre än en sekund, insåg tillochmed jag att det hade gått för långt.
Nervklen, utan att kunna slappna av, viftandes med händerna, pillandes på allt.
Den kvällen blev en resa till akut-psykmottagningen i Säter...
Jag behövde den där riktiga nedbrytningen, för efter den började det vända.
Hade samtal efter den helgen, skönt att bara få prata med någon, men jag klarar mig, behövde inte komma tillbaka. Jag har gått så jävla mycket fel hela tiden, men jag är på väg alldeles rätt nu. Känner det, ända in i benmärgen!
Från min sida är det slut på elakheter, för det tjänar ingenting till. Jag bryr mig, och kommer alltid att göra, men nu ska jag inte låta mig provoceras något mera.
Stänger och låser ett kapitel i mitt liv. Tänker se tillbaka på det med glada ögon. Komma ihåg det bra, istället för det dåliga.
Jag är på väg tillbaka, och det hade aldrig hänt om jag inte haft de underbaraste människorna i världen i min närhet. Jag tackar er för att jag finns!
Träningen ska återupptas, på riktigt!
Jag ska klara av de sista kilona.
Ett steg i taget, men jag ger inte upp!
tisdag 20 april 2010
tisdag 6 april 2010
to do, or not to
Funderar allvarligt på att lägga ner bloggen.
Tror egentligen inte att jag vill,
men jag kanske måste, för att komma nån vart?
Jag är slut som människa.
För andra dagen i rad har det varit riktigt nära.
Jag vill inte det.
Orkar inte mer.
Jag måste få ett slut på det här.
För min skull, och för andras.
Innan det går för långt,
och ingen fångar upp mig nästa gång.
Vi får se om vi hörs nå mer,
tar i alla fall en brejk nu igen...
Tror egentligen inte att jag vill,
men jag kanske måste, för att komma nån vart?
Jag är slut som människa.
För andra dagen i rad har det varit riktigt nära.
Jag vill inte det.
Orkar inte mer.
Jag måste få ett slut på det här.
För min skull, och för andras.
Innan det går för långt,
och ingen fångar upp mig nästa gång.
Vi får se om vi hörs nå mer,
tar i alla fall en brejk nu igen...
Vändningen
Gårdagen var ett helvete som höll på att sluta riktigt illa.
Jag fick ta hjälp för att orka fortsätta.
Bad om hjälp, fast det är det värsta jag vet!
Den här morgonen kunde inte ha börjat bättre än vad den gjorde.
En äkta vän är någon som finns där för en hur långt bort han/hon än är, som man vet ställer upp oavsett vad, som aldrig lämnar ens sida...
Men min vän, den bästaste i världen, chockar mig gång på gång när det gäller allt som har med vänskap att göra, och jag älskar henne något grymt!
En bästa vän, är en sådan som Pis...
Som åker ända från Halmstad för att finnas närmare!
Jag är helt rörd.
Ikväll får jag besök!
Två håriga sötkatter, en busig Milton, en Marcus och en Pis!
Det är äkta vänskap det!
Jag fick ta hjälp för att orka fortsätta.
Bad om hjälp, fast det är det värsta jag vet!
Den här morgonen kunde inte ha börjat bättre än vad den gjorde.
En äkta vän är någon som finns där för en hur långt bort han/hon än är, som man vet ställer upp oavsett vad, som aldrig lämnar ens sida...
Men min vän, den bästaste i världen, chockar mig gång på gång när det gäller allt som har med vänskap att göra, och jag älskar henne något grymt!
En bästa vän, är en sådan som Pis...
Som åker ända från Halmstad för att finnas närmare!
Jag är helt rörd.
Ikväll får jag besök!
Två håriga sötkatter, en busig Milton, en Marcus och en Pis!
Det är äkta vänskap det!
söndag 4 april 2010
Ny adress: Grusgrop 6B
Det är tacksamt att städa så här på vårkanten,
en promenad med Djin, sen är det som ogjort igen!
Mitt hem ser ut som en grusgrop, trots att den var helt nystädad för inte längre än en halvtimme sedan.
Vill man ha vår, då får man älska ALLT med våren!
Hellre ett skitigt golv inne, än 30 minusgrader ute!
Wihoooooo!
Balkongdörren står på glänt, jag bär shorts och solen lyser.
Det är härligt väder, och snart kommer Malan hit för årets första grillning!
Nu jävlar är det VÅR!
en promenad med Djin, sen är det som ogjort igen!
Mitt hem ser ut som en grusgrop, trots att den var helt nystädad för inte längre än en halvtimme sedan.
Vill man ha vår, då får man älska ALLT med våren!
Hellre ett skitigt golv inne, än 30 minusgrader ute!
Wihoooooo!
Balkongdörren står på glänt, jag bär shorts och solen lyser.
Det är härligt väder, och snart kommer Malan hit för årets första grillning!
Nu jävlar är det VÅR!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)