Underbaraste sötaste unge!

Måste bara få uttrycka mina känslor för den här underbaraste lilla pysen!
Sötaste "kusinbarnets-barn" Wiggo!

Kan inte förklara känslan av att få ha honom nära, se hans glittrande busögon och leéndet som får en att gå från att vara depparnas deppare till gladare än gladast!
Hans pussar och kramar värmer mer än någons, och jag älskar honom av hela mitt hjärta!

Älskade skrutt,

om du bara visste vad glad jag är att du finns!

Påsken jag inte trodde något om...

Blev faktiskt en riktig hejjare ändå.
Tror jag ska börja skita i förväntningar, aldrig hoppas någonting om något, då kan man ju bara bli positivt överraskad?
Och det är ju bra, eller hur!?

Har återigen insett vilka som bryr sig om mig, PÅ RIKTIGT!
Som uppskattar min närvaro, som vill ha mig där, även om jag är glad eller ledsen, rolig eller tråkig, som accepterar mig, SOM DEN JAG ÄR!
Det är dom människorna, de där människorna, som man borde vara rädd om, inte skjuta ifrån sig. Dem som finns där, oavsett vad, som jag borde ha lagt ner hela min energi på, istället för att låta andra hålla mig nere.

Det finns folk som säger sig sakna "den gamla Naannii", men vad ingen av dem vet, är den gamla Naannii är precis här! Anledningen till att de inte vet, är att ingen ens har försökt inse det. Ingen av dem har ansträngt sig för att ta reda på det, och jag ska inte säga att jag inte har brytt mig om det, för då ljuger jag.
Jag har brytt mig som fan, för ingenting.
Vänner som inte är några vänner, är inget att ha, så att säga.
Man kan inte ens kalla sig själv en vän, om man inte klarar av att se personen under, bara för att den är ledsen...
Och duger jag bara när jag är strålande glad, även om det betyder att jag måste låtsass, då kan det faktiskt va.
Irriterad på mig själv som inte insett det förän nu!

Jag har hittat vänner jag inte visste jag hade under den här tiden. Just såna där vänner där man duger som man är, som man inte behöver låtsass någonting inför.
De är få, men de finns...det är allt som betyder något!

TACK för att ni finns!

Mitt eget fängelse

Ibland känner jag mig så jävla instängd. Fast i mitt eget liv, i mina egna tankar, andras viljor.
Allt jag gör verkar bli fel. Måste tänka mig för hela tiden innan jag gör något.
Om jag gör si, blir det rätt då? Om jag gör så, kommer jag såra någon?
Försöker bara leva mitt liv, men begränsas hela tiden. Kan ligga hela nätter och fundera på saker som jag kanske vågar, eller inte vågar göra...
Tänk om det blir fel? Tänk om jag sårar någon? Tänk om jag sårar någon igen? Flera gånger?
Jag vill inte det. Men det blir så, hur jag än gör, lyckas jag alltid göra någon ledsen.
Om det någongång lyckas bli riktigt bra för någon annan, känns det inte riktigt rätt för mig.

Försöker vara så snäll jag bara kan, utan att samtidigt glömma bort att försöka få mig själv att må bra också. Försöker göra så det blir rätt för alla. Men jag måste vara dömd att misslyckas. Hela jävla tiden, hur jag än gör, vad jag än väljer, så blir alltid någon besviken...
Det verkar inte gå att undkomma.
Jag vet inte ens längre vad som är bäst...
Att någon annan, eller några andra blir besviken/besvikna och ledsna på mig, eller att jag blir det på mig själv?
Man kan aldrig vara alla till lags, det vet jag...
Men hur väljer man så att det blir rätt för de flesta?

Ska det vara omöjligt att ha kvar en vän, för att behålla en annan?
Jag vet jag har gjort så jävla mycket fel, det vet jag så jävla väl...men det är fortfarande vänner!
Att vara tvungen att välja total tystnad från ena sidan, för att få ord från den andra? eller tvärt om?

Jag vill inte vara fast i en liten box längre, behöva tänka hela hela tiden. Låta hjärnan gå på högvarv för att lyckas bestämma om en sån enda liten struntgrej är värt att göra eller inte. Tänka på konsekvenserna. Kan jag göra si, utan att det blir så? Får jag det, eller får jag inte? Ska jag, eller låta bli?

Herreguuuuuuuud, varför blir allt fel hela jävla tiden!?

Julen varar ända fram till...

Så var det Torsdag igen. Skärtorsdag för ovanlighetens skull.
Nu är påsken här mina vänner.
Wihoooo, eller?
För första året i hela mitt liv känns det som att Påsk inte hade spelat någon roll.
I mitt hem finns inga ris eller fjädrar, i mitt kylskåp finns inte ett ägg, det enda jag har som påminner om påsk är en påse lösgodis om det mot förmodan skulle kika in någon kärring på väg till blåkulla, och ett godisägg att ge bort.
Förstår inte riktigt vad som har hänt med mig, högtider som alltid är en riktig glädjehöjare i mitt liv i vanliga fall...
Men nope, inte en känsla får jag.
Tråkigt tråkigt tråkigt!

Påsk ja, då är våren på gång också.
Snön sjunger på sista versen och fåglarna börjar kvittra.
Ena sekunden spöregnar det, och andra sekunden vräker det ner ny äckelsnö.
Fram och tillbaka, tillbaka och fram!
Och vår ja...Det betyder att det är sista veckan liftarna rullar i slalombacken, sista helgen jag kommer hänga på hyttan lyssnandes på nån urkass eller helt okej trubadur (om jag nu ens orkar dit upp), och sista veckan vi har högsäsongsöppettider på coop.
Sista veckan...sen "välkommen lågsäsong"!

Nu kommer min lilla by stå på stand-by igen. Tills våren gått förbi, och sommaren står för dörren!

Herrejisses vad tiden går fort! :O

Ner i tid på jobbet går jag också. Känns riktigt surt när det gäller den ekonomiska biten, men ändå rätt skönt när det gäller annat.
Här planeras det nya krafttag med träningen.
Är en hel hög mycket lättare att både hinna och orka med träningen, när man slipper jobba nästan 11 timmar om dagen. ^^
Minst fyra träningspass i veckan ska jag få in under lågsäsongen, så får vi se hur det blir med allt sen när sommarsäsongen kommer igång igen.
Fy FAN vad jag ska kämpa!!!

Nej men hörrni, nu ska jag zappa lite mellan kanalerna på tv:n...Har saknat det någe fruktansvärt!!! Öhhh, varför???
Jo, för fram till nu har jag haft en tv från minst 60-talet, ^^
som man fått lov att vrida ner ljudet på i samma veva som man slagit på den för att slippa bli döv, fått trycka fram ny färg på varje gång den varit avstängd..och med en dosa som inte alls fungerat!
Tackar min käre arbetskamrat som köpte en ny tv, och i samma veva gav mig sin gamla!
Det är kamratskap det! :)

GLAD PÅSK

på er allihop!