Alla hjärtans dag

Jag brukar gilla den här dagen.

Tycker det är något fint.

Inte alls överskattad som så många verkar tycka.

Det är väl självklart man ska visa sin uppskattning till dem man tycker om,

inte bara den här endaste gången blott om året så klart,

utan alltid...

men,

folk äter väl semlor, våfflor och andra såna där gottigheter som har sin egen lilla dag en endaste gång blott om året,

även när det inte är just den Dagen med stort D?,

...men ändå kanske lite extra då den väl kommer?

Idag dock kan jag inte låta bli att vara lite bitter.

Kan icke hjälpas!

Här ser man statusuppdateringar på fb om folk som gått och förlovat sig dagen till ära,

rosbuketter som dimper ner hos folk även fast den andra förhållande-deltagaren just nu befinner sig på andra sidan jortklotet,

det är romantiska middagar, biografbesök, tända ljus, goda efterrätter...

Ja herre min ge,

det finns inget slut!

Å jaha ja jag tackar ja...

här sitter jag.

Ensammen i sängen å glor runt på internet fast jag redan skulle ha slagit igen de små blå för länge sedan,

lyssnandes på en låt som påminner mig om en tid jag mådde riktigt bra,

och bara nô-önskar tiden bara kunde hoppa tillbaka en sisådär ett-två år.

Jag saknar,

jag önskar,

å jag vill.

Förstår det inte går,

men kommer visst inte ur det heller.

Så förbannat kär fortfarande,

fastän det var jag som tog steget.

Sån oerhörd saknad,

efter det där underbara som faktiskt kunde vara.

Så ledsen,

för att det inte fungerade.

På alla hjärtans dag...

känns det visst extra mycket jobbigt att vara "olyckligt" kär.

Tur för min del dagen snart är över. ^^

PUSS OCH KRAM!

// Dagens bittraste bitterfitta ;)