Om joggningturen...

Var pepp,
så pepp att jag dumpade det goaste umgänget för sportbh:n och joggingskorna...
Inte ofta det händer!
Letade på hörlurarna till mobilen och tryckte på play.
Tog de första stegen...
Sen gick det bara av sig självt.

Kändes som varenda känsla lämnade kroppen för en stund,
omvandlades till energi ända ner i lilltåningarna.
Som om irritationen skötte orken,
ilskan farten,
och sorgen andningen...
Svettigare, jobbigare, skönare...
I nästan 28 minuter!

När jag var hem var jag lugnare i själen än vanligt,
funderingarna orkade inte längre bubbla upp,
och tankarna slutade för en stund att surra...

Jag fann ett lugn jag önskar jag alltid hade.

Och det bästa med allt,
är att jag ökade sträckan,
joggade snabbare,
ändå hängde foten med,
och jag hade klarat en bra bit till om jag bara gett mig fan på det!

Träningen ska bli en större del av mitt liv igen,
den ska tas tag i, och kämpas för.
Träningen ska bli mitt nya förhållande...
Ersätta sorgen,
tills den går över...

4,5 kilometer avklarat.
Snart är det milen som gäller!